Beskrivning
Beskrivning
En stor målande skildring av det nutida Turkiet. Förlorade ord är en berättelse om hur våldet i olika former kommer att påverka och prägla ett antal människors liv. Den berömde författaren Ömer Eren, som drabbats av förlamande skrivkramp, blir vittne till hur en ung gravid kurdisk kvinna skadas i en skottlossning och förlorar sitt barn. Kvinnan är på flykt undan sin familj av hedersskäl, och hennes man är på flykt undan den väpnade kurdiska organisation han tidigare tillhört. Ömer kan inte släppa tanken på de bägge ungdomarna och deras öde. Elif, Ömers fru, är en framgångsrik professor i genetik och har fjärmat sig alltmer från både sin make och deras son Deniz, som dragit sig tillbaka till en enslig ö utanför Norges kust efter att hans fru Ulla omkommit i ett självmordsdåd under ett besök i Turkiet. I samband med en konferens i Köpenhamn söker Elif upp Deniz, som på sin tillflyktsort än en gång drabbas av våldet…När Ömer följer sina kurdiska vänner till östra Turkiets bergstrakter konfronteras han med ett Turkiet som är honom delvis främmande, men i mötet med den märkliga kvinnan Jiyan blir han slutligen förlöst och hittar tillbaka till sitt förlorade språk. Som en bred, berättande flod väller den fram, denna skildring av två familjer, den ena turkisk, den andra kurdisk, och hur deras olika livsvägar formas av gerillakrigets, terrorismens och hedersvåldets erfarenheter.Förlorade ord är en omtumlande roman som med episk kraft och moralisk skärpa ställer frågor om våldets natur och dess verkan på människor, allt tecknat mot en fond av turkisk och europeisk nutidshistoria. ”En bred och böljande berättelse om kärlek och moral…engagerande, tänkvärd i sina långa resonerande partier och spännande, utan att bli grund.” Göteborgs-Posten ”Det är en rik roman med lysande enskilda scener, där avgörande frågor ställs om livets mening, där någon plötsligt får syn på sig själv bortom alla förställningar.” DN ”Det är inte svårt att bli förtjust i hela härligheten och sättet Oya Baydar berättar på, det flödar och flyter i en rik, ornamenterad väv. Emellanåt, särskilt när kärlek skildras, blir språket yvigt, storslaget och sagolikt.” Östgöta Correspondenten
